Kommer ni ihåg mig? Jag opererade mig 13 augusti 2013, en gastric sleeve...? Ringer det någon klocka?? För er som ännu skakar på huvudet, ni kan kolla mina gamla inlägg och uppdatera er... ni som minns mig, heeeeej igen   

Jahapp...tre månader har passerat sen jag skrev senast. Dagarna bara rullar på och jag tänker flera gånger i veckan att jag ska gå in här och skriva lite. Men så kommer något viktigt i vägen, som att måla naglarna eller något annat av stor vikt.

Men, nu är jag här och ska försöka att sammanfatta vad som har skett sen senast.

Viktmässigt så har det inte skett några underverk, men det går ännu neråt, men dock sakta. Tror att jag hade gått ner ca 15kg i slutet av oktober och nu i början av februari så har jag gått ner 19kg (vägning i morgon, inte vägt mig på en vecka...kanske 20kg?). Däremot så har kilona omfördelat sig, och det känns mer i kläderna än vad som syns på vågen.

Detta betyder då i min belöningskurva att jag har gjort mig förtjänt av både hårvård och ansiktsbehandling.

När jag hade nått -15kg, precis före jul, satte jag i hårförtjockning... ingen förlänging utan bara fyllnad. Wow vilken skillnad när man satt upp håret i en tofs... ljuvligt! 

Tyvärr har jag alltid haft ganska tunnt hår (typiskt blont hår) och att jag nu hade börjat att tappa lite gjorde det inte bättre   

Men, fyllnad i och jag kände mig som ny!

Efter 6 veckor kände jag mig nöjd... håret var som sagt tungt, fästena kliade nåt så vaaaansinnigt och håret hade växt 1cm och jag var rädd att det skulle bli dreads. Sååå... ur åkte dem och jag gick direkt efter till frissan.

Efter 1½ timme hos frissan så hade jag röda o blonda slingor och hon hade klippt av ca 40cm. Och jag var (är) så jädrans nöjd. Superskönt och snyggt!

Eftersom jag är på håret nära (fniss, så fyndigt sagt) -20kg, så får klippningen bli belöning nr 2.

Håret har återhämtat sig bra och jag tappar normalt med hår igen.

Ja, så då siktar vi på mål nr 3, -25kg och en tatuering   

Storleksmässigt i kläder har jag gått från 50 till 44 i byxor och 42-44 i tröjor.

I BH har jag haft 85-90 i omkrets, och köpte nu en ny i 75. Kupan är däremot oförändrad.

I garderoben har jag haft ett par jeans, som jag köpte januari 2005. Den vintern 2004-2005 var jag på väg neråt ganska bra... och köpte ett par byxor som dessvärre var lite för små. Jag kom aldrig i dem, och dem har legat i en låda sen dess. De har varit lite av ett målsnöre, att NÅN gång ska jag bara i dem.

Nu, kommer jag i dem, och får använda skärp.

Detta betyder att jag nu inte har några byxor kvar att krympa ur och jag måste snart börja köpa byxor. Angenämnt bekymmer!

Har faktiskt shoppat några tröjor under resans gång, men köpt modeller som fungerar även om de sitter lite löst.

Märker även att skorna börjar bli lite stora... och det (!) är en mindre katastrof!!! 

Tänk om alla mina skor blir för stora??????? Va faaaaaaan!!!!! Ska jag behöva börja om då... shit, DET blir dyrt!

Avslutar här och återkommer om någon dag efter vägning/mätning och bjuder då även på ett före/efter-foto.

Berättar då även mer om mat och måltider.

Tjingeling!   

 

Sara du vet...

5 februari 2014 18:25

Du är Grym Helena!!!! Sträck på dig och va stolt över vad du ser i spegeln.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är väl läge att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat som jag lovade... i februari... FÖRRA året      Nu har det snart gått två år sedan operationen... och jag mår som en prinsessa. Har inte haft några bekymmer och jag har levt precis ...

Beställde lite kläder från Bonprix... och tänkte, att jag tar 44 i byxor och 40-42 i tröjor... byxorna för stora och tröjorna satt som en smäck! Woooow vilket glädjerus :D      Det har stått still på vågen ett par veckor nu, men det verkar som de...

Mina inlägg blir färre och färre... och dom lär inte komma oftare heller. Just nu så knallar det bara på och det är vardag igen. Den ena dagen är den andre ganska lik... i alla fall när det kommer till mitt liv som sleeveopererad. Det börjar sy...

Märkligt hur livet förändras... när man tänker tillbaka och försöker föreställa sig hur livet har ändrats och kommer att ändras... För 15 år sedan hade jag som standardkommentar om någon frågade mig om jag ville ha nåt "ett nytt liv i storlek 36" ...

Jag veeeet ju hur jädrans ont man får av Bodypump... jag veeeet att det spelar ingen som helst roll hur mycket jag stretchar, jag kommer ändå att tro att jag ska dö.... Japp, precis så blev det!!!  Lördagen genomled jag med att tro att mina lårmu...