Har haft en bra vecka!

Även om viktnedgången går sakta och omfånget inte heller minskar med världens fart så märks det ändå skillnad.

Idag var jag och tränade mitt första pass bodypump. Körde ett 45-minuters lunchpass.

Håvete så jobbigt det var :D men oj så skoj!!

Jag stretchade lite innan vi började, och kände då att det har hänt lite på kroppen. Att slänga upp benet för att stretcha lårmuskeln var inte alls jobbigt och hälen la sig fint på rumpan. Och inga problem att stå med raka ben och sätta handflatorna i golvet...wow...

Även träningskläderna satt bekvämt, då dom satt lite vääääl tajt senast jag använde dom ;) till och med skorna kändes mindre trånga... härligt!

Jag använde lätta vikter, då jag är fullt medveten om att jag inte kommer att kunna gå på söndag så behöver man ju inte övergöra redan nu.

Klarade nästan hela passet, förutom ett par sekunders extra vila då jag reste mig lite för fort vid ett tillfälle.

Är helt klart jättenöjd med min insats och ser fram emot mitten på nästa vecka då jag hoppas att jag kan ta nästa pass och utmana träningsvärken!

Äter bra och dricker bra och jag har inte fuskat nånting!

Full med endorfiner så lyckades jag avsluta ett av mina inlämningsarbeten efter träningen och känner ännu att jag har lite energi kvar.

När jag tänker tillbaka på dom första veckorna när jag inte klarade att städa hela huset utan en lite paus, känns detta fantastiskt.

Jag har lyssnat på kroppen och tagit det i den takt som kroppen vill och det ger resultat.

Finns ingenting att klaga på faktiskt... eller... det ska vara att choklad inte var så gott som jag hade hoppats på när jag blev lite sugen i början på veckan...jävelberg så sött det var!

Igår tog jag en delicatoboll till kvällsfikan...ischhhh så äckligt på ren svenska! Det blev två satsumas och några vindruvor istället :)

Att nåt som varit så otroligt gott förut kan smaka så illa nu??? Vilken bonus!!!

Däremot så gjorde jag egna chokladbollar o kärleksmums, och dom gick att äta. Men är väldigt nöjd med en...förut kunde det slinka ner 5-6 stycken chokladbollar till en kopp kaffe.

Innan operation åt jag inte så myckte godis faktiskt, förutom lite choklad precis innan det var dags för mens.

Däremot så var jag väldigt svag för salt... jordnötsbågar, ostbågar, chips, popcorn osv.

Det har jag inte ens smakat sen operationen... 7 veckor sedan för att vara exakt. Och inte ett dugg sugen!

Istället har jag mumsat lite hasselnötskärnor eller frukt...

Detta kan naturligtvis ändras och jag tänker inte sluta att äta det... är jag sugen tänker jag äta.

Men, med min nya mage så blir det inte samma mängder, utan efter ha smakat kan jag vara nöjd. DET mina vänner är en av dom stora vinsterna... att känna sig nöjd med att bara smaka! Att inte "behöva" äta tills det tar slut ;)

I helgen ska första urgallringen av garderoberna ske... härligt! Det mesta kan jag ju ännu ha, men vissa kläder är för stora och var redan innan operationen, men har sparats ifall jag ska bli stor igen. Men nu ska dom bort, bort, bort! :D

Jag inleder ännu en ny fas i mitt liv helt enkelt   

Nästan en vecka har gått sen mitt senaste inlägg... det pga att det inte har hänt så mycket sen dess, som rör min viktresa.

Jag blir bättre o bättre på att äta och dricka rätt! Förutom några små avvikelser så sköter jag mig rätt bra ;)

Har mått riktigt bra, mycket energi och mår väl som man ska må helt enkelt. :)

Kommande vecka börjar träningen igen, ser verkligen fram emot det!!! Inte att genomlida den jävulska träningsvärk man får efter första bodypump-passet...men sen... när man börjar känna resultaten :D   

Detta kommer att kräva att jag än en gång måste se över mina rutiner, och vara noga med näringsintag.

Finns inget utrymme för fusk, för då lär jag må dåligt... jag måste lägga band på mig och smyga in träningen.

Igår var vi och åt på restaurang, det var en ny prövning! En restaurang med 50-talets USA som tema, dvs grillat och burgare.

Jag valde en ganska klassisk burgare med bara bacon och ost, inga utsvävningar... ingen idé ännu.

Även om jag bara tog en 90gr, så kändes den jääättestor när den kom på bordet.

Tog av locket och åt halva burgaren, tre strips och ca 15cl MER.

Naturligtvis åt jag en aning för fort, hade kanske fått i mig lite till om jag hade tagit det lite lugnare.

Men, jag måste ju börja någonstans... för att vara första restaurangbesöket är jag nöjd!

I tisdags var det veckovägning, fem veckor sen operation... förra veckan stod det helt still, men den här gången hade jag gått ner 1,3kg, så totalt på fem veckor har jag tappat 8,2kg. Och när jag ser kort, så kan jag se skillnaden. Jag ser inte skillnaden i spegeln ännu...

Tröjan har blivit en decimeter längre ;)

Nu börjar ändå dom små lyckorusen komma... energin finns och det känns kul och helt rätt. Jag är sååå glad att jag har gjort den här operationen!!!

Dessa snart sex veckor har gått helt sjukt fort och jag har faktiskt mått helt okej under hela tiden.

Jag ångrar ingenting!!!

Ny vecka, nya tag och ännu mer rutinträning!

Har idag sen 8:30 suttit vid datorn och pluggat. Först föreläsning och sen uppgifter... det är inte klokt va tiden springer när man är mitt uppe i något!
Bidde en halv banan och två hasselnötter till mellis, för sen var klocka helt plötsligt tolv...???

Jag har ändå lärt mig från förra veckan, att jag måste ladda skrivbordet med vatten och mellis, för jag bryter inte för att hämta något. Där kommer det gamla "tänket" tillbaka, anledningen till att man aldrig tog rast på jobbet - ska bara göra klart det här först... ska bara göra en grej till för jag har sånt flyt nu... ska bara...ska bara... suck...

Idag blev jag klar med min uppgift precis lagom till tolv, så jag kunde ta lunch ;) och eftersom jag har världens (!!!) bästa man, så fanns ju lunch färdigt i en låda i kylen...bara att plinga :D

Från att tidigare varit bästa vän med kylskåp och skafferi - finns alltid nåt gott att tugga på - så är vi knappt vänner längre.

Tycker att de flesta måltiderna är onödiga och jobbiga och inte ett dugg mysiga... jag äter under protest kan man säga. Jag äter för att jag måste...

Det är väl största anledningen till mitt fusk/slarv antar jag... oupss... jag glömde att äta mellis... Nu har jag blivit duktigare, eftersom jag vet att det gynnar min viktnedgång att äta... så jag försöker verkligen, verkligen!!

Jag är väldigt lyckligt lottad som har en man som stöttar, hjälper och tjatar på mig... han gör iordning små fina matlådor till lunch (det gör inte lunchen så jobbig och jag äter den då), han påminner mig om mellanmål och på kvällarna fixar han även till litet mellis till mig. Det är kärlek det   

Känner mig som ett barn ibland, som inte klarar enkla saker som att äta på tider...men jag vet inte varför det är så svårt... magen säger oftast till nu, att jag är hungrig, men ändå tar det emot.

Mycket beror nog på att det tar sån tid... en banan tar 20 min, frukost 20-30 min, lunch o middag 30-45 min... herregud...jag är ju van att, på stående fot, lutad över en köksbänk eller bardisk äta middagen på max (!) 5 minuter. Detta tempo har jag fortsatt att hålla även när jag började jobba i receptionen (om jag överhuvudtaget åt), och middagar hemma och med vänner säger bara slurp och sen sittar jag o tittar på när dom andra äter. Teddie är likadan (samma bakgrund inom restaurang), så vi har ju ätit i samma tempo hemma och aldrig reflekterat över att vi äter snabbt.

NU märker jag skillnad!!! När Teddie o jag äter middag... jag smälter första tuggan och Teddie torkar sig om munnen efter att ha ätit klart    när jag studerar honom, så blir jag fashinerad... har jag ätit så fort??? Att jag aldrig fick ont i magen efter att bara tugga 2-3 gånger   bara lastade in i foderluckan...   inte undra på att man ser ut som man gör... hjärnan hann ju aldrig med att skicka signal om att jag var mätt.

Det är bara att traggla på... tillslut kommer man väl in i en vardag där man inte tänker på det längre...

Jag kan ju i alla fall äta vad jag vill (nästan), jag mår bra och är ganska pigg... resten kommer väl med tiden!

Igår var det 1 månad sen operation... jädrar i min låda va fort det har gått!!

Det är även fem veckor sedan jag åt snacks, typ chips/ostbågar och ingen alkohol på fem veckor.

Har heller inte provat kolsyra ännu... men kanske ikväll, har köpt en orangina blodapelsin som jag kanske festar till på ikväll :)

Firar min nya mage som fyllt 1 månad   

Dom senaste dagarna har varit bra! Jag har ätit bra, rört mig lagom mycket och igår fredag "glömde" jag bort att jag var opererad :)

Idag var det marknad i den lilla socknen Kräklingbo - eller som gotlänningar skojar till det - Spyboda... jisses så skoj...  

Tradition för mig på marknad, är bakad potatis... asså det är ju såååå gott!! Vitlökssmör, vitlöksdressing, majs, sallad o lök.

Mums mums!! Att jag bara fick i mig knappt halva stör mig inte ett dugg, jag njöt till fullo :D

Tur vi köpte strumpor oxå, annars hade det blivit en jädrans dyr potatis!

Ikväll blir det biff med råstekt potatis och creamy peppersås, oxå en favorit... det är så ljuvligt att vara tillbaka, att kunna äta vad man vill igen.

Provade tortillabröd igår, fyllt med kyckling, majs, rödlök och vitlöksdressing. Var beredd på att få skrapa ur fyllningen, för att slopa brödet. Men det gick galant - vilken lycka! Gottit!

Så idag köpte vi frökusar (bröd) till morgondagens frukost... hoppas det går lika bra ;)

Att få äta "normalt" och det jag tycker om utan att behöva välja bort något, ger känslan av "normal" igen.

Klart att ett glas rött kanske skulle vara gott till biffen, men nej... jag avvaktar nog nån vecka till.

Jag har inte bråttom.

Nu är det bara träningen som ska komma igång, sen är jag helnöjd :) ska nog försöka mig på ett pass nästa fredag... får väl ställa mig längst bak, så jag kan sätta mig ner en stund om orken tar slut :D

Ahh... efter vi kom hem från marknaden, klippte jag gräset och fixade lite i trädgården. Och jag behövde inte lägga mig ner o vila en halvtimme direkt efter :D det är det tydligaste framsteget för mig! Börjar äntligen återfå lite energi också.

Önskar alla en supertrevlig fortsättning på helgen!!

Hade tänkt att vänta nån dag med att skriva, men blev lite sugen på att skriva av mig lite :D

Fick ett litet wake-up call idag! Personal på apotek... det är inte alltid dom får med sig humorn till jobbet!!

Var idag på studiebesök på lasarettet inför mitt kommande yrke, vilket för övrigt var ett väldigt givande och roligt besök! När jag ändå var där, så gjorde jag ett besök på apoteket. Tänkte att jag skulle ha en dosett till mina tabletter, eftersom jag ska äta tabletter 4ggr om dagen nu i några månader. Jag känner att det är lätt att glömma, var det idag eller igår jag tog den här?

Väl inne på apoteket, så föll ordet "dosett" ner i det lilla, lilla hålet vid dörröppningen, och vips var det borta!

Jag tänkte att jag ser dom säkert på någon hylla, men nej...då kommer en personal fram o frågar om jag vill ha hjälp..."ja tack" svarar jag... "jag söker efter...en sån...ehh... pensionärsask... sån man lägger tabletter i"

"Hrmf...du menar en dosett" svarar hon kort och går in bakom disken och tar fram en ur lådan. 

Happ... hon lär inte rösta på mig i en eventuell omröstning för "roligast i stan"...

Då jag blev erbjuden ett apotektskort, så tog det kanske 5 minuter innan jag var klar... det var precis vad det tog för att vinna tillbaka henne på min sida igen :/ Men när jag gick, och tackade så mycket för hennes hjälp så bemötte hon mig med ett leende :D puuuhhh....

Har nu även kommit på att inne i mig bor en liten elak gubbe, som delar ut och tar till sig kilon. Han delar väldigt lätt ut kilona, men han tar sällan tillbaka dom!

Nu har jag ju lurat in honom i ett hörn, och han har ju skrivit på ett kontrakt, att han ska ta tillbaka ca 35kg från mig dom kommande åren.

Jag tycker nog att hans samarbetsvilja är så där... han vet att jag väger mig på tisdagar, så att jag inte hade gått ner ett enda hekto på förra veckan - det var bara för att jävlas!

Beviset fick jag idag, dagen efter vägning, när jag ställer mig på vågen igen och har gått ner 2 hekto!!! Va fan...???

Anledningen till att jag startade den här bloggen var främst för att ge lite feedback till dom som går i funderarstadiet för en operation, att få dela mina erfarenheter. Men även för nära o kära... (och inte alls nära o kära...) att kunna läsa sig till vad jag gör och går igenom. 

Inte alls för att klappa mig själv på ryggen, jaga komplimanger eller försöka verka märkvärdig på något sätt.

Jag kunde i min vildaste fantasi inte tro att det är så många som faktiskt bryr sig! Nästan varje dag är det någon som säger något positivt! Och ni som har negativt att säga - tack för att ni håller det för er själva!

Igår fick jag ett så himla fint meddelande på facebook. Av en tjej som jag inte alls känner så väl, men vi morsar på varann och småpratar lite...jag känner mer hennes syster faktiskt. Kanske var det just därför jag blev så glad, för att det var någon som inte står mig så nära men ändå uppskattar vad jag skriver?

Jag tänkte delge er det här, bara för att det var så fint... och jag hoppas att hon inte tar illa upp!!!!

Hej Känner mig lite töntig , så jag vågar inte skriva på din sida , utan det får bli ett pm

Jag brukar ibland läsa din blogg och får upp dina statusar på min news feed, Och jag blir snabbt nyfiken och läser OCH fan ta mig varje gång jag läst klart finner jag mig sittandes med ett stort leende Du skriver bra, och oftast positiva saker, de få negativa lyckas alltid ses med glimten i ögat mot nya tag o mycket jävlar anamma.. Huset, firman, operation och plugg, plus att du försöker ta hand om DIG...( och din man )

För mig är du en inspirerande kvinna!!! Tack DU!

Kram

  asså... jag blir alldeles varm! Detta bekräftar mig, kan man säga... att jag kanske är på rätt spår;)

Idag är det fyra veckor sedan operation... helt otroligt att det har gått så fort!! Fyra veckor på cambridge hade känts som fyra månader och jag hade inte tänkt på något annat än mat!

Nu är det precis tvärtom... jag tänker på allt annat än mat.

Just nu tycker jag bara att mat är jobbigt och "i vägen"... det är ett jävla ätande hela tiden. Eller, det borde vara i alla fall. Jag fuskar lite faktiskt. Är ju inte hungrig och inte sugen på någonting.

Jag måste äta, för att få i mig näring så att jag mår bra och får energi. Plus att äter jag för lite, går kroppen över på svält-mode och jag går inte ner i vikt.

Sjukt, helt plötsligt måste jag äta för att gå ner i vikt... hela mitt liv har det varit tvärtom :/

Att jag inte äter tillräckligt kan jag känna genom att jag inte har så mycket energi, jag får helt enkelt inte i mig tillräckligt med kalorier. 

Detta betyder även att jag inte kan börja med träningen på fredag som jag hade tänkt... det blir lite för tufft med bodypump. Jag kommer inte att orka helt enkelt. Ja ja...jag vet, jag kan börja med något annat...men jag vill inte, så det så! Ska jag träna, så ska jag träna bodypump!

Sen...när jag har gått ner mer i vikt, då ska jag försöka mig på att springa och när jag fått koll på näringsintaget så blir det även spinning.

Spinning skulle ju defintivt inte fungera nu, jag skulle förmodligen rinna av cykeln innan uppvärmningen var slut.

Har provat spinning en gång... första dagen på God Balans för ett par år sen, fiiii bubblan! Det var så jääävla tråkigt! Och på väggen brevid instruktören satt världens största klocka... o inte gick den rätt heller, är helt övertygad om att det var nittio sekunder på en minut på den klockan. Det var bland dom längsta timmarna i mitt liv!!

När timmen var över kom jag knappt av cykeln, benen hade låst sig i vinkel... när jag väl var AV cykeln, skulle man slänga upp benet på styret för att stretcha... seriöst????? Nej, det blev en gammal hederlig stretch med fötterna på jorden...mest för att dom inte kunde lätta mer än 2,5cm från golvet...tänker inte ens prata om hur jag mådde dagen efter!   

Största anledningen till att det var så jävla tråkigt, var ju att jag var i så dåligt skick... noll kondis och en jädrans massa överviktskilon...och första dagen på påsar är ju inte heller så smart att börja med spinning på. Men nu vet jag det... och ska som sagt prova igen. Är det lika tråkigt då, så är det helt enkelt spinning som är tråkigt och inte jag som är otränad ;)

Vägning idag...hrmf...totalt oförändrat på vågen, inte ett hekto har jag gått ner den här veckan... men, 2 cm i omkrets och det är mer värt!

Nu när jag inte jagar viktnedgången, som man gör vid påsdieter t.ex., när det måste gå fort innan motivationen tar slut, så är det helt okej att det går sakta.

Jag vet att jag kommer att gå ner i vikt... så det får gärna ta tid, det gör faktiskt ingenting!

Naturligtvis hänger detta ihop med mitt matslarv denna vecka... hade jag ätit som jag ska, hade jag kanske gått ner ett halvkilo... men, det får bli när det blir... och jag ska skärpa mig, eller försöka i alla fall!

Just nu lunkar det bara på. Det händer inte så mycket nytt... så jag kommer väl inte att skriva varje dag. Då blir det bara upprepningar och massa annat dravel som inte har med min operation att göra överhuvudtaget.

Har svårt nu att hålla mig till ämnet...men lite av min vardag påverkar detta naturligtvis.

En mysig fika på stan med en kompis... shit va hon är grym... hon hade med sig sina tvillingpojkar som är 1 år o 4 månader. Vilken jävla split-vision och simultanförmåga hon har :D det var både underhållande och faschinerande att se hur hon klarade det.

Men med småbarn, sommarsäsong och allt vad det innebär, så är det inte så ofta vi hinner ses. Kan med lite skamset erkänna att det faktiskt var första gången jag träffade dom små pojkarna...  

Dock så har jag träffat henne ett flertal gånger, utan barnen... ;)

När vi väl får till en fika/vinkväll/bio eller vad det blir så har vi väldigt trevligt! Att det ska vara så svårt att få tummen ur...

Ehh... nu var det ju en bekännelse jag skulle göra, angående denna fika... blev lite munbajs på vägen...

Men... jag åt faktiskt en tobleronekaka på cafét... inte hela, men nästan. Och inte var det några problem heller, tyvärr ;) inte egentligen för att jag var sötsugen...men för att det inte fanns så mycket annat att välja på. Annars skulle det vara en smörgås, men det går ju inte. Så då fick det bli en liten kaka :) ja ja... även solen har sina fläckar... väl???

Har idag försökt att organisera upp mitt liv i kalender... hade tänkt att bara använda kalendern i mobilen, men det är svårt att få en överblick när man vill lägga in föreläsningar, tentor, inlämningsdagar, studiedagar, jobbtider, träningstider och det som händer i vardagen. Blir det fler poster på en dag, måste man klicka på posten för att se vilka tider som är inlagda.

Så det blev helt enkelt en "old school"-kalender :)

Men nu är det så mycket inskrivet i den, så jag har ingen aaaaaning om hur jag ska kunna klämma in mellanmål också   

Bytte kirurgtejp på mina små sår, och förband på det som hade gått upp. Ser bra ut och har nästan läkt ihop. Så nu har jag bokat mitt första bodypump-pass på väldigt många månader... på fredag den 13:e är det dags!   

Känns ju som en bra dag att börja på...  

Härligt... ligger i egen säng med tvn på i bakgrunden och datorn i knät. Mycket skönare än sängen i Östersund :)

Min plan var ju att så fort jag kom hem skulle jag skärpa mig och skapa riktiga rutiner.

Nu har jag ju bara varit hemma ett dygn, men jag kan väl tycka att det egentligen inte ska vara så vansinnigt svårt att äta som man ska...?? Men jooooo... tydligen så är det ju det!

Frukosten gick som vanligt riktigt bra, yoghurt, müsli och banan. Perfekt!

Efter frukost satte jag mig med bokföring/fakturering tillsammans med mitt kaffeglas, vips så var klockan 11,30 och hade helt missat mellanmålet. 

Skulle till stan och kände mig lite småstressad (totalt onödigt) och kände inte för att göra lunch, så det blev en banan i bilen... suck...

Vid halv tre var jag hemma igen, satte mig med skolböckerna och istället för klokt mellis, så blev det en dl köttfärssås...??? Köttfärssås? Utan pasta... bara lite mikrad i en djup tallrik. Suck igen... ja ja... lite protein i alla fall.

Middag blev dock bra, en bit kotlettrad med rostade grönsaker o pepparsås. Men det är ju Teddies förtjänst... hade jag varit ensam hemma är det inte säkert att det hade blivit nån klok middag.

Nåt kvällsmål har jag inte ätit... endast en liten näve nötmix, men det är kanske som ett kvällsmål. I så fall, fan va jag är duktig!

Nej, allvarligt talat så måste jag bli bättre på måltiderna. Annars kommer jag aldrig att orka att börja träna nästa vecka. Skärpning, skärpning!!

Idag "gled" jag i ett par jeans jag köpte för ett par år sen när jag hade kört cambridge nån vecka... dom har legat ganska långt in i garderoben sen dess, men nu har dom varit ut o luftats. Skön känsla!

Det går åt rätt håll... det är ju storlekar jag har haft tidigare under många år, men nu känns det som en evighet sen.

Detta betyder att jag snart kan börja att sortera lite i garderoben. Dom största storlekarna kan plockas bort...tjohooo!!

Detta betyder oxå att jag har under dessa tre veckor har tappat 1,5 storlek   

Naturligtvis blir man lite ivrig när man känner lite resultat, men jag måste försöka intala mig själv att tagga ner lite. Det är lång resa kvar och jag är ännu ca 10kg från första delmålet.

Men den här gången kommer jag faktiskt att klara det... DET är en förbannat trevlig känsla