Idag är det fyra veckor sedan operation... helt otroligt att det har gått så fort!! Fyra veckor på cambridge hade känts som fyra månader och jag hade inte tänkt på något annat än mat!

Nu är det precis tvärtom... jag tänker på allt annat än mat.

Just nu tycker jag bara att mat är jobbigt och "i vägen"... det är ett jävla ätande hela tiden. Eller, det borde vara i alla fall. Jag fuskar lite faktiskt. Är ju inte hungrig och inte sugen på någonting.

Jag måste äta, för att få i mig näring så att jag mår bra och får energi. Plus att äter jag för lite, går kroppen över på svält-mode och jag går inte ner i vikt.

Sjukt, helt plötsligt måste jag äta för att gå ner i vikt... hela mitt liv har det varit tvärtom :/

Att jag inte äter tillräckligt kan jag känna genom att jag inte har så mycket energi, jag får helt enkelt inte i mig tillräckligt med kalorier. 

Detta betyder även att jag inte kan börja med träningen på fredag som jag hade tänkt... det blir lite för tufft med bodypump. Jag kommer inte att orka helt enkelt. Ja ja...jag vet, jag kan börja med något annat...men jag vill inte, så det så! Ska jag träna, så ska jag träna bodypump!

Sen...när jag har gått ner mer i vikt, då ska jag försöka mig på att springa och när jag fått koll på näringsintaget så blir det även spinning.

Spinning skulle ju defintivt inte fungera nu, jag skulle förmodligen rinna av cykeln innan uppvärmningen var slut.

Har provat spinning en gång... första dagen på God Balans för ett par år sen, fiiii bubblan! Det var så jääävla tråkigt! Och på väggen brevid instruktören satt världens största klocka... o inte gick den rätt heller, är helt övertygad om att det var nittio sekunder på en minut på den klockan. Det var bland dom längsta timmarna i mitt liv!!

När timmen var över kom jag knappt av cykeln, benen hade låst sig i vinkel... när jag väl var AV cykeln, skulle man slänga upp benet på styret för att stretcha... seriöst????? Nej, det blev en gammal hederlig stretch med fötterna på jorden...mest för att dom inte kunde lätta mer än 2,5cm från golvet...tänker inte ens prata om hur jag mådde dagen efter!   

Största anledningen till att det var så jävla tråkigt, var ju att jag var i så dåligt skick... noll kondis och en jädrans massa överviktskilon...och första dagen på påsar är ju inte heller så smart att börja med spinning på. Men nu vet jag det... och ska som sagt prova igen. Är det lika tråkigt då, så är det helt enkelt spinning som är tråkigt och inte jag som är otränad ;)

Vägning idag...hrmf...totalt oförändrat på vågen, inte ett hekto har jag gått ner den här veckan... men, 2 cm i omkrets och det är mer värt!

Nu när jag inte jagar viktnedgången, som man gör vid påsdieter t.ex., när det måste gå fort innan motivationen tar slut, så är det helt okej att det går sakta.

Jag vet att jag kommer att gå ner i vikt... så det får gärna ta tid, det gör faktiskt ingenting!

Naturligtvis hänger detta ihop med mitt matslarv denna vecka... hade jag ätit som jag ska, hade jag kanske gått ner ett halvkilo... men, det får bli när det blir... och jag ska skärpa mig, eller försöka i alla fall!

Just nu lunkar det bara på. Det händer inte så mycket nytt... så jag kommer väl inte att skriva varje dag. Då blir det bara upprepningar och massa annat dravel som inte har med min operation att göra överhuvudtaget.

Har svårt nu att hålla mig till ämnet...men lite av min vardag påverkar detta naturligtvis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är väl läge att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat som jag lovade... i februari... FÖRRA året      Nu har det snart gått två år sedan operationen... och jag mår som en prinsessa. Har inte haft några bekymmer och jag har levt precis ...

Beställde lite kläder från Bonprix... och tänkte, att jag tar 44 i byxor och 40-42 i tröjor... byxorna för stora och tröjorna satt som en smäck! Woooow vilket glädjerus :D      Det har stått still på vågen ett par veckor nu, men det verkar som de...

Kommer ni ihåg mig? Jag opererade mig 13 augusti 2013, en gastric sleeve...? Ringer det någon klocka?? För er som ännu skakar på huvudet, ni kan kolla mina gamla inlägg och uppdatera er... ni som minns mig, heeeeej igen      Jahapp...tre månader ...

Mina inlägg blir färre och färre... och dom lär inte komma oftare heller. Just nu så knallar det bara på och det är vardag igen. Den ena dagen är den andre ganska lik... i alla fall när det kommer till mitt liv som sleeveopererad. Det börjar sy...

Märkligt hur livet förändras... när man tänker tillbaka och försöker föreställa sig hur livet har ändrats och kommer att ändras... För 15 år sedan hade jag som standardkommentar om någon frågade mig om jag ville ha nåt "ett nytt liv i storlek 36" ...