Har haft en bra vecka!

Även om viktnedgången går sakta och omfånget inte heller minskar med världens fart så märks det ändå skillnad.

Idag var jag och tränade mitt första pass bodypump. Körde ett 45-minuters lunchpass.

Håvete så jobbigt det var :D men oj så skoj!!

Jag stretchade lite innan vi började, och kände då att det har hänt lite på kroppen. Att slänga upp benet för att stretcha lårmuskeln var inte alls jobbigt och hälen la sig fint på rumpan. Och inga problem att stå med raka ben och sätta handflatorna i golvet...wow...

Även träningskläderna satt bekvämt, då dom satt lite vääääl tajt senast jag använde dom ;) till och med skorna kändes mindre trånga... härligt!

Jag använde lätta vikter, då jag är fullt medveten om att jag inte kommer att kunna gå på söndag så behöver man ju inte övergöra redan nu.

Klarade nästan hela passet, förutom ett par sekunders extra vila då jag reste mig lite för fort vid ett tillfälle.

Är helt klart jättenöjd med min insats och ser fram emot mitten på nästa vecka då jag hoppas att jag kan ta nästa pass och utmana träningsvärken!

Äter bra och dricker bra och jag har inte fuskat nånting!

Full med endorfiner så lyckades jag avsluta ett av mina inlämningsarbeten efter träningen och känner ännu att jag har lite energi kvar.

När jag tänker tillbaka på dom första veckorna när jag inte klarade att städa hela huset utan en lite paus, känns detta fantastiskt.

Jag har lyssnat på kroppen och tagit det i den takt som kroppen vill och det ger resultat.

Finns ingenting att klaga på faktiskt... eller... det ska vara att choklad inte var så gott som jag hade hoppats på när jag blev lite sugen i början på veckan...jävelberg så sött det var!

Igår tog jag en delicatoboll till kvällsfikan...ischhhh så äckligt på ren svenska! Det blev två satsumas och några vindruvor istället :)

Att nåt som varit så otroligt gott förut kan smaka så illa nu??? Vilken bonus!!!

Däremot så gjorde jag egna chokladbollar o kärleksmums, och dom gick att äta. Men är väldigt nöjd med en...förut kunde det slinka ner 5-6 stycken chokladbollar till en kopp kaffe.

Innan operation åt jag inte så myckte godis faktiskt, förutom lite choklad precis innan det var dags för mens.

Däremot så var jag väldigt svag för salt... jordnötsbågar, ostbågar, chips, popcorn osv.

Det har jag inte ens smakat sen operationen... 7 veckor sedan för att vara exakt. Och inte ett dugg sugen!

Istället har jag mumsat lite hasselnötskärnor eller frukt...

Detta kan naturligtvis ändras och jag tänker inte sluta att äta det... är jag sugen tänker jag äta.

Men, med min nya mage så blir det inte samma mängder, utan efter ha smakat kan jag vara nöjd. DET mina vänner är en av dom stora vinsterna... att känna sig nöjd med att bara smaka! Att inte "behöva" äta tills det tar slut ;)

I helgen ska första urgallringen av garderoberna ske... härligt! Det mesta kan jag ju ännu ha, men vissa kläder är för stora och var redan innan operationen, men har sparats ifall jag ska bli stor igen. Men nu ska dom bort, bort, bort! :D

Jag inleder ännu en ny fas i mitt liv helt enkelt   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är väl läge att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat som jag lovade... i februari... FÖRRA året      Nu har det snart gått två år sedan operationen... och jag mår som en prinsessa. Har inte haft några bekymmer och jag har levt precis ...

Beställde lite kläder från Bonprix... och tänkte, att jag tar 44 i byxor och 40-42 i tröjor... byxorna för stora och tröjorna satt som en smäck! Woooow vilket glädjerus :D      Det har stått still på vågen ett par veckor nu, men det verkar som de...

Kommer ni ihåg mig? Jag opererade mig 13 augusti 2013, en gastric sleeve...? Ringer det någon klocka?? För er som ännu skakar på huvudet, ni kan kolla mina gamla inlägg och uppdatera er... ni som minns mig, heeeeej igen      Jahapp...tre månader ...

Mina inlägg blir färre och färre... och dom lär inte komma oftare heller. Just nu så knallar det bara på och det är vardag igen. Den ena dagen är den andre ganska lik... i alla fall när det kommer till mitt liv som sleeveopererad. Det börjar sy...

Märkligt hur livet förändras... när man tänker tillbaka och försöker föreställa sig hur livet har ändrats och kommer att ändras... För 15 år sedan hade jag som standardkommentar om någon frågade mig om jag ville ha nåt "ett nytt liv i storlek 36" ...