Hade tänkt att vänta nån dag med att skriva, men blev lite sugen på att skriva av mig lite :D

Fick ett litet wake-up call idag! Personal på apotek... det är inte alltid dom får med sig humorn till jobbet!!

Var idag på studiebesök på lasarettet inför mitt kommande yrke, vilket för övrigt var ett väldigt givande och roligt besök! När jag ändå var där, så gjorde jag ett besök på apoteket. Tänkte att jag skulle ha en dosett till mina tabletter, eftersom jag ska äta tabletter 4ggr om dagen nu i några månader. Jag känner att det är lätt att glömma, var det idag eller igår jag tog den här?

Väl inne på apoteket, så föll ordet "dosett" ner i det lilla, lilla hålet vid dörröppningen, och vips var det borta!

Jag tänkte att jag ser dom säkert på någon hylla, men nej...då kommer en personal fram o frågar om jag vill ha hjälp..."ja tack" svarar jag... "jag söker efter...en sån...ehh... pensionärsask... sån man lägger tabletter i"

"Hrmf...du menar en dosett" svarar hon kort och går in bakom disken och tar fram en ur lådan. 

Happ... hon lär inte rösta på mig i en eventuell omröstning för "roligast i stan"...

Då jag blev erbjuden ett apotektskort, så tog det kanske 5 minuter innan jag var klar... det var precis vad det tog för att vinna tillbaka henne på min sida igen :/ Men när jag gick, och tackade så mycket för hennes hjälp så bemötte hon mig med ett leende :D puuuhhh....

Har nu även kommit på att inne i mig bor en liten elak gubbe, som delar ut och tar till sig kilon. Han delar väldigt lätt ut kilona, men han tar sällan tillbaka dom!

Nu har jag ju lurat in honom i ett hörn, och han har ju skrivit på ett kontrakt, att han ska ta tillbaka ca 35kg från mig dom kommande åren.

Jag tycker nog att hans samarbetsvilja är så där... han vet att jag väger mig på tisdagar, så att jag inte hade gått ner ett enda hekto på förra veckan - det var bara för att jävlas!

Beviset fick jag idag, dagen efter vägning, när jag ställer mig på vågen igen och har gått ner 2 hekto!!! Va fan...???

Anledningen till att jag startade den här bloggen var främst för att ge lite feedback till dom som går i funderarstadiet för en operation, att få dela mina erfarenheter. Men även för nära o kära... (och inte alls nära o kära...) att kunna läsa sig till vad jag gör och går igenom. 

Inte alls för att klappa mig själv på ryggen, jaga komplimanger eller försöka verka märkvärdig på något sätt.

Jag kunde i min vildaste fantasi inte tro att det är så många som faktiskt bryr sig! Nästan varje dag är det någon som säger något positivt! Och ni som har negativt att säga - tack för att ni håller det för er själva!

Igår fick jag ett så himla fint meddelande på facebook. Av en tjej som jag inte alls känner så väl, men vi morsar på varann och småpratar lite...jag känner mer hennes syster faktiskt. Kanske var det just därför jag blev så glad, för att det var någon som inte står mig så nära men ändå uppskattar vad jag skriver?

Jag tänkte delge er det här, bara för att det var så fint... och jag hoppas att hon inte tar illa upp!!!!

Hej Känner mig lite töntig , så jag vågar inte skriva på din sida , utan det får bli ett pm

Jag brukar ibland läsa din blogg och får upp dina statusar på min news feed, Och jag blir snabbt nyfiken och läser OCH fan ta mig varje gång jag läst klart finner jag mig sittandes med ett stort leende Du skriver bra, och oftast positiva saker, de få negativa lyckas alltid ses med glimten i ögat mot nya tag o mycket jävlar anamma.. Huset, firman, operation och plugg, plus att du försöker ta hand om DIG...( och din man )

För mig är du en inspirerande kvinna!!! Tack DU!

Kram

  asså... jag blir alldeles varm! Detta bekräftar mig, kan man säga... att jag kanske är på rätt spår;)