Klockan är nio och just hemkommen från en snabbvisit på kräftskivan hos grannen...

Hade tänkt att vara med från klockan sex, men efter att tagit ut mig totalt efter två timmar i trädgården, så var det ett måste att vila tills kroppen gav klartecken.

Ett tag efter att festen hade startat, så tänkte jag strunta i att gå överhuvudtaget.

Jag var inte säker på om jag orkade prata vikt resten av kvällen... men, jag svirade om, tog en yallayoggi och gick över.

Var där i 45min, och precis som jag misstänkte så pratade jag vikt i 45min.

Det är helt okej, jag har full förståelse att alla är nyfikna, och nära o kära är naturligtvis måna om hur jag mår.
Och har jag valt att offentliggöra min resa genom en blogg, får jag stå mitt kast ;)

Kändes ändå som en lagom invigning till det sociala livet efter operationen... 2/3 av dom som var där har jag aldrig sett förut, och dom skiter ju i vem jag är... och 1/3 är grannarna, som vi umgås tätt med och snarare hamnar i facket "jävligt goa vänner". Jag dök upp i luvtröja, osminkad med min yoggi...inte någon (som jag såg) som höjde ögonbrynen över det... avslappnat och skönt, bra träning :)

Största fördelen är att det är hos grannen, så när man blir trött o behöver gå hem, så tar det 2 minuter dörr till dörr.

Tänk va ont dom ska ha i huvet i morgon, efter alla dom kräftorna dom hade ätit...   

Första dagen utan fragminsprutan... så skönt...ni kan inte föreställa er hur skönt det är att slippa dom!

Men jisses vad jag fick känna hur det känns när man tar ut sig! Tyckte inte att jag tog i så farligt... men efter två timmar ute i trädgården idag, var jag precis urlakad. När jag la mig på soffan kunde jag knappt lyfta armen, hela kroppen var som gelé.

Det är inte bara att äta rätt man ska lära sig, man måste lära sig att lyssna på kroppens alla signaler. Det är jag skitdålig på!!!

Efter alla år inom krogbranschen, har man lärt sig att inte lyssna på kroppen - bara jobba!   

Men, jag antar att man får lära sig det nu... man måste väl...??

Ps. Stina, den här smileyn är till dig... som trogen läsare ;) Ds.  

Undrar om jag kommer att bli en "matpolis" :) en sån som tittar på dömande på bordsgrannen, när han/hon moffar i sig alldeles för mycket potatisgratäng och gräddsås... Eller frågar, "ska du verkligen ha en kaka till?"

Så där som storrökare blir när dom väl lägger av... "usch, fyyy vad det luktar rök alltså..."  

Fy sjutton, blir jag sån... skjut mig!!   

Ja... tredje dagen på puré... tre av sju... sen blir det "mosad" mat en vecka, sen små små skurna bitar i en vecka. Och sen, tillbaka till det "normala".

Tredje av sju... känns snarare som 38 av 155. Som sagt, hade hellre haft flytande i fyra veckor.

Igår var jag nöjd med mitt matintag, jag åt vad jag skulle och på rätt tid... och det var till och med så att middagen var okej!

Jag skrev på facebook, att jag tror att dom dom en bit hjärna också, när dom tog min magsäck... jag BAD om att få fiskgratäng... :/ och tyckte det var helt okej, och kan tänka mig att äta det igen!

  Fiskgratäng med sommargrönsaker... i en härlig konsistens av puré... på en skala från 1-10...hmm... kanske 3, eller en stark 2:a.

Är kanske inte helt nöjd med dagens intag... har idag fått lära mig den tuffa vägen vad jag ska ta det försiktigt med.

Hade köpt en liten burk med baguetteröra, med kyckling och bacon... små bitar, lättuggat och i kladd, kommer glida ner perfekt tänker jag... så jag lägger upp 2 msk på en assiette och tänker att det blir dagens förmiddagsmellis... hade inte en tanke på att "kladdet" är majonnäs och att majonnäs kan vara fett... but no worrys, det hade magen full koll på!

Jävlar så illamående jag blev efter två små tuggor. Det var bara att lägga sig ner på soffan i nästan 30min innan det släppte. Fy bubblan!

Efter det var det lite svårt att få i sig lunchen, men trugade i mig nästan 1 dl puré...

Detta har ju då gjort att vätskeintaget har varit si så där... så nu får jag gå omkring med vattenglaset hela eftermiddagen och kvällen, och förhoppningsvis dricka ikapp. Huvet dumt, får kroppen lida!

Idag har jag varit och tagit bort stygnen... det var stygn, och inga agraffer - pga min nickelallergi.

Två stygn i naveln, och ett i varje av dom andra hålen - förutom ett hål som bara var tejpat.

Hade världens mysigaste distriktssköterska som gjorde det... hon berättade hela tiden vad hon gjorde, var saklig men ändå med nära till skratt... vi konstaterade att kommunala plåster sitter sämre än dom man får på privatklinik :)

Hon hade aldrig varit med om plåster som satt så bra, som dom jag har haft sen operationen för 10 dagar sen.

Kändes som att jag hade träffat henne flera gånger förut.

Japp, blir jag sjuk är det henne jag vill gå till, så det så!

Tjosan hejsan va det ska firas ikväll klockan 20:05... då är nämligen sista fragminsprutan tagen!!!   

Ps. Kalle & Ramona, om ni läser detta... denna smiley är till er...fniss...   Ds.

Ett par gånger om dagen sneglar jag på garderoben och flinar lite... ska bli sååå skönt att få rensa ur därinne... visserligen så är det väl så att om några veckor så kommer mestadels av kläderna att passa!

Sååå mycket kläder sen många år tillbaka, som bara väntar på den där dagen efter alla dieter... alla jeans och tröjor som har varit riktmärke vid bantning...fnys... ett par jeans jag har, har ännu alla prislappar kvar - har aldrig kommit i dom - och dom har varit ett riktmärke i snart 10 år. Snacka om revansch när jag väl glider i dom... ha ha... in your face!

Igår började en lätt övergång till purékost... mmm... jo, nej, men supermums...verkligen!!

Middagens 4 mixade köttbullar, 2 msk (lyckades få i mig 1,5msk) blomkålspuré med en klick hamburgerdressing... Jävligt á la carte!    Allvarligt...vem sket på min tallrik????

Att inte ens kunna piffa tallriken med lite sallad känns trist... mixade grönsaker skulle förmodligen inte gjort så stor skillnad.

Fick jag välja, så skulle jag hellre äta flytande i fyra veckor, och sen gå direkt över till riktig mat. Puré är ingen höjdare...jag lovar!

Det här med proteintillskott är oxå ett aber... resource kalldryck funkade inte, det var groteskt äckligt.

Men, idag provade jag 90%-igt proteinpulver istället i en hallonsmoothie - och - tadaaaa.... smakade ingenting (pulvret alltså)!

  fullt godkänt mellis i puréperioden!

Man tänker en hel del... om framtid, nudtid och dåtid... mycket sitter ju i huvet och det är mycket som ska och har ramlat på plats i denna livsförvandling.

Något som jag har funderat en hel del på är, om jag kommer att förändras som person i och med min viktnedgång...

Jag tror inte att jag är den enda tjockisen som har gömt sig bakom en fasad av humor...??

På något vis har jag försökt att avväpna situationer där jag träffat nya människor med att vara rapp i käften, sarkastisk, ironisk och "oseriös"... tror att många av mina vänner känner mig som just ironisk/sarkastisk och en aning rapp i käften som tar varje chans till ett serve-ess ;)

Det har alltid varit som ett vapen kontra en sköld. "Ja, hon är tjock... men ganska kul"

Att om jag skämtar om/med allt så är det ingen som fokuserar på hur jag ser ut...

Vad kommer nu att hända när jag går ner i vikt??? Kommer jag att tappa min humor och bli tråkig???

Ps. ännu en smiley som jag inte riktigt förstår när den skulle användas   Ds.

Igår var en högst märklig dag... men en fantastiskt bra dag...

Visst, lite seg... men ändå skön... mestadels av dagen spenderades i soffan, utan ett dugg dåligt samvete ;)

Nån maskin tvätt och diskmaskinen gick, men det var det enda... ahhh... härligt!

Däremot började hjärnan fatta att det närmade sig purétid, och fantasin skenade ett par gånger kan jag säga!

Vad tror ni om att ta en grillad foccacia med serrano/mozzarella, tomat, ruccola, rödlök och balsamico...och kör den i mixern till puré, kan det vara gott??

Eller ett maxmål med pommes, chili cheese och hot creole-dressing...kan det vara gott efter 23 varm i mixern??

Nja... kanske inte... men nåt som var vansinnigt gott, så var det knäckemackan med leverpastej som mumsades till Svenska Hollywoodfruar    helt galet gott var det!!!!

Inga krämpor eller ont i magen på hela dagen, bara fragminsprutan som man ojjar sig lite för...men det är bara tre sprutor kvar, två efter ikväll... puhh...

Vid 17.00 igår ringde det från ett mobilnummer jag inte kände igen, jag tänkte att det är säkert nån fakturafråga för KrogPartner, så jag svarade glatt... -Hej, Inger från Mittuniversitet i Östersund...

Ehh... vem sa hon...??

Ahhhhh...nu, 4 sekunder senare föll poletten... jag sökte ju en utbildning i våras, Vårdadminstratör på yrkeshögskola. 2årig på distans mot Östersund. Vi var nästan 700 sökande... jag lyckades gå vidare ner till sista urgallringen till dom 35 platserna, men åkte ut på målsnöret...

Hamnade på reservplats nummer 10 (av 65), men gav upp tanken på att jag skulle komma in. Att 10personer av 35 skulle hoppa av kändes orimligt. Så jag släppte det helt och började smida andra planer för hösten...

Och så ringer Inger...ehh...jaha...vad gör jag nu...

Hela kvällen gick åt till att våndas över beslutet, men efter en vettig diskussion med "Världens bästa man", som tycker att jag ska ta chansen, så bestämde jag mig för att tacka ja... Så på måndag börjar jag plugga!

Idag låste jag upp min egen fotbojja, och tilllät mig själv att lämna kvarteret och ta mig till stan, efter isolering i 4 dagar.

Jag ramlade naturligtvis direkt in i gamla mönster... missade lunchtiden med drygt en timme... och det är ju inte bra!

Men det var det värt... jag har idag upptäckt, att skrattar man hysteriskt (då menar jag hysteriskt) mycket, så känns det faktiskt i magen...

   Efter en fika hos "Bästis", så åkte vi en sväng till Växthuset för att köpa lite blommor, och hon ville titta lite på fiskarna, jättefina stora karpar!

Efter en liten stund hör jag från henne... "Oj då, hoppsan"... och sen ser vi hennes solglasögon sakta sjunka mot botten i akvariet   alltså, jag skrattar så tårarna fullkomligen sprutar och personalen tittar lite över axeln på mig och undrar nog om jag skrattar eller gråter... "Bästis" har precis kommit över rädslan att överhuvudtaget sätta ner handen i vattnet, men hon var inte helt sugen på att fälla ner hela armen upp till överarmen med 15 karpar simmande runt henne... herregud...att jag inte dog!!! Hahaha.. kan inte hejda mig, skrattar för mig själv nu när jag skriver det här... :)

Ja, ny lärdom... jag är inte helt läkt i magen helt enkelt!

Ps. när använder man denna "smiley"   för visst är det en promenerande bajskorv?? Ds.

Här tänker jag varje tisdag fylla i viktnedgången och så småningom även lägga till foton...

Däremot tänker jag bara mäta var 14:e dag.

Foto 1 gång i månaden max.

Startdatum Tisdag 13/8

Längd: 166

Vikt: 100,2kg

BMI: 36,4

Fettprocent: 46,9%

Midjemått: 109cm

Höftmått: 127cm

Tisdag 20/8 - 1 vecka

Vikt: 95kg

Viktnedgång: -5,2kg

BMI: 34,6

Fettprocent: 44,7

Tisdag 27/8 - 2 veckor

Vikt 94,3

Viktnedgång: -0,7

BMI: 34,2

Fettprocent: 44,2%

Midjemått: 102cm = totalt sen start -7cm

Höftmått: 118cm = totalt sen start -9cm

Bystmått: 110cm - inte mätt från start

Tisdag 3/9 - 3 veckor

Vikt 93,7

Viktnedgång: 0,6 (Totalt 6,5)

BMI: 34

Fettprocent: 43,9%

Tisdag 10/9 - 4 veckor

Vikt: 93,7

Viktnedgång: +-0 (Totalt 6,5)

BMI:34
Fettprocent: 43,9%

Midjemått: 100cm -2cm - totalt sen start -9cm

Höftmått: 116cm -2cm -  totalt sen start -11cm

Bystmått: 108cm -2cm - totalt sen vecka 2, -2cm

Tisdag 17/9 - 5 veckor

Vikt: 92,4

Viktnedgång: -1,3

Total viktnedgång: -7,8

BMI: 33,5

Fettprocent: 43,3%

Tisdag 24/9 - 6 veckor (fuskat med mellanmålen)

Vikt: 92,3

Viktnedgång: -0,1

Total viktnedgång: -7,9

BMI: 33,5

Fettprocent: 43,3%

Midjemått: 100cm +-0

Höftmått: 116cm +-0

Bystmått: 107cm  -1cm

Tisdag 1/10 - 7 veckor

Vikt: 91,1

Viktnedgång: -1,2

Total viktnedgång: -9,1

BMI: 33,1

Fettprocent: 42,8%

Tisdag 8/10 - 8 veckor

Vikt: 90,3

Viktnedgång: -0,8kg

Total viktnedgång: 9,9kg

BMI: 32,8

Fettprocent: 42,4%

Midjemått:

Höftmått:

Bröstmått:

Tisdag 15/10 - 9 veckor

Vikt: 90,3

Viktnedgång: 0

Total viktnedgång:

BMI:

Fettprocent:

Tisdag 22/10 - 10 veckor

Vikt: 89,3

Viktnedgång: -1kg

Total viktnedgång: -10,9

BMI: 32,4

Fettprocent: 42%

Midjemått:

Höftmått:

Bröstmått:

En vecka har gått sen operationen... mår oförskämt bra faktiskt!   (fan vilken söt smiley)

Det är klart, man är ju ingen Ninja precis...man rör sig snarare som en pensionär på kolonilotten...men ändå...

Behöver inga smärtstillande och mina kulinariska läckerheter som actimel drickyoghurt, jordgubbsfil och keldas tomatsoppa rinner ner enkelt och smärtfritt.

När jag tidigare har gått på pås-diet har mitt största dilemma varit att få igång magen, jag har alltid varit tvungen att hålla den igång med en sup Laktulos varje morgon. Detta var ju naturligtvis något jag fasade för nu, eftersom det är ganska vanligt med förstoppning efter en sån här operation. Innan magen får dom fibrer den behöver.

Men... 1 liter vatten, ordentligt med promenader i kombination med nästan bara mejeriprodukter (läs yoghurt/fil) så är det problemet obefintligt!!! Tjohooo så lite som kan göra en så glad   

Är lite seeeeg idag faktiskt... tog nog ut mig lite igår, och så är vädret kanske lite bidragande... min plan är att ta det väldigt lugnt och bara mysa runt idag.

Ska planera en inköpslista för puréperioden, och försöka göra en meny för kommande vecka... och så är det första vägningen...trumvirvel på det tack... 

Dag 6 på flytande kost... urk...(behövde inte gå på flytande innan operationen)

Variatonen är under all kritik...inte så inspirerad till att göra nåt extra, handlar just nu bara om att få i sig vad jag måste!

Så här har det sett ut:

08:00 frukost, 1,5-2 dl filmjölk eller yoghurt

10.00 mellis, 1dl actimel drickyoghurt

12.00 lunch, 1,5 dl varm soppa... keldas tomatsoppa, eller rester från middagssoppa

15:00 mellis, 1 dl actimel drickyoghurt

18:00 middag, 1,5 dl varm soppa...kelda eller hemlagad

21:00 mellis, 1dl actimel drickyoghurt

Mellan målen vätska - kaffe och vatten, ca 1 liter

På onsdag/torsdag är det dags att gå över till puréform... det lär bli ett halleluja-moment!

Jag har inget emot att det är flytande kost, man är väl rutinerad efter alla pås-dieter... men jag är jävligt less på fil/yoghurt!!!

Detta schema har varit enda sen onsdag morgon, dagen efter operation... det är bara mängden som har ändrats, jag har succesivt kommit upp i rätta mängder enligt våra kostråd.

I samband med måltider har man även passat på att ta eventuella mediciner.

Vid utskrivning tog vi 1 oxynorm och 2 alvedon var 6:e timme...utskrivningen skedde på torsdagen, och redan samma kväll slutade jag med oxynorm. På fredagen minskade jag även på alvedonen, och har gått ner varje dag.

Idag måndag har jag tagit en i morse, och tror inte jag behöver ta någon mer idag - om jag inte gör något kraftansträngande (officiellt gör jag naturligvis inget kraftansträngande, utan tar det lugnt med promenader).

Smärta är ingen vän jag ringer i nöd eller lutar mig mot när det blåser, men jag tror jag hanterar den hyfsat ändå...

För några år sen, gick jag  på krogen med bruten svanskota dagen efter jag bröt den... och fnissar och nästan somnar vid tatuering.

Jag hanterar den hyfsat, men är livrädd för den!

Vilket får mig osökt att tänka på dessa jävla sprutor som ska tas varje kväll klockan 20:00!!

Asså lägg av... det är så vidrigt...den första jag tog, kvällen innan  operationen kändes inte ett dugg - nu svider det mer och mer för varje gång.

Fem sadistsprutor kvar! Eftersom det är blodförtunnande, för att minska risken för blodpropp, så är det ju ingenting man bara struntar att ta heller... :(

På fredag är det dags att ta bort agrafferna på magen... ska bli intressant att se hur stora hålen faktiskt har varit. Och framförallt skönt att få bort plåstren och känna att man verkligen läker ihop rätt.

Har haft lite bekymmer att sova på sidan, men i natt gick det nääääästan...så snart så!

Jag har  varit öm i såren fram till igår skulle jag nog säga. Det är navel-såret som kännts mest, men även det har lagts sig idag.

Det är nog egentligen bara orken som är lite svag... och det beror ju på att jag inte får i mig så många kalorier för tillfället.

Kommer att bli stor skillnad till nästa vecka.

Ja, fan... mår finfint helt enkelt! ;)

Skämt åsido, men jag mår faktiskt helt okej... jag har svårt att förstå att jag kan må så bra idag, när jag mådde så fruktansvärt jävla dåligt i onsdags!

Hur som helst... nu ser jag fram emot nästa hållplats...purékosten som startar kanske på onsdag...:D

Har fått jättebra förslag från Therese, dieteisten på CFTK, och har även hittat lite på nätet - så det kommer bli kanonbra!!

O krisar det så finns det ju barnmatsburkar ;)

Om min gamle svensklärare skulle läsa min blogg skulle hon helt klart skaka på huvudet, och förmodligen kräva att få sänka mina betyg...

Jag är så ivrig att få ner all text, så fingrarna springer fortare över tangentbordet än vad dom egentligen klarar av ;)

Plus att min korrekturläsare är på semester!

Men jag hävdar bestämt att det sätter charm i min text och gör mig mänsklig...eller ja... ehh... ni får leva med lite slarvfel helt enkelt!

Jag är lite chockad, eller åtminstonde väldigt förvånad över reaktionerna på min blogg! Har under det senaste dygnet fått massor av glada tillrop, och jag är oerhört tacksam!

Samtidigt förvånar det mig när ett flertal väljer att kalla mig "modig"... jag känner mig inte ett dugg modig :/

Däremot är jag ganska rättfram och tror inte på att dölja denna händelse i mitt liv.

Det kommer att komma fram sen i alla fall.

Men, det är klart, många skulle säkert välja att låta det gå några veckor/månader innan dom berättade - att man vill se resultat och få dom där sköna, härliga och glada tillropen från nära och kära "ååhhh va smal du har blivit"... eller... "har du gått ner vikt??"

Ljuvligt att få dom komplimangerna! Men, jag hoppas att få dom ändå...även om jag nu har tagit, vad många kallar, en genväg.

Jag inser att min kropp och hjärna kommer att genomgå en jättestor förändring - och jag vill att dom jag har omkring mig, ska förstå och dela detta med mig.

Att starta en blogg om min viktresa, slog mig bara dagarna innan. Jag har sökt och läst dom som finns, men har egentligen inte varit självklart att jag skulle starta en egen - och inte nu!

Hade jag startat den om ett par veckor, så hade jag inte kunnat beskriva det jag känner idag...jag tror inte jag skulle kunna sätta ord på känslorna under operationsdygnet ens idag...

Man glömmer och förtränger fort...både positivt och negativt!

Nu är den igång... och jag är som sagt jätteglad över den positva responsen jag har fått!!!!