Klockan är nio och just hemkommen från en snabbvisit på kräftskivan hos grannen...

Hade tänkt att vara med från klockan sex, men efter att tagit ut mig totalt efter två timmar i trädgården, så var det ett måste att vila tills kroppen gav klartecken.

Ett tag efter att festen hade startat, så tänkte jag strunta i att gå överhuvudtaget.

Jag var inte säker på om jag orkade prata vikt resten av kvällen... men, jag svirade om, tog en yallayoggi och gick över.

Var där i 45min, och precis som jag misstänkte så pratade jag vikt i 45min.

Det är helt okej, jag har full förståelse att alla är nyfikna, och nära o kära är naturligtvis måna om hur jag mår.
Och har jag valt att offentliggöra min resa genom en blogg, får jag stå mitt kast ;)

Kändes ändå som en lagom invigning till det sociala livet efter operationen... 2/3 av dom som var där har jag aldrig sett förut, och dom skiter ju i vem jag är... och 1/3 är grannarna, som vi umgås tätt med och snarare hamnar i facket "jävligt goa vänner". Jag dök upp i luvtröja, osminkad med min yoggi...inte någon (som jag såg) som höjde ögonbrynen över det... avslappnat och skönt, bra träning :)

Största fördelen är att det är hos grannen, så när man blir trött o behöver gå hem, så tar det 2 minuter dörr till dörr.

Tänk va ont dom ska ha i huvet i morgon, efter alla dom kräftorna dom hade ätit...   

Första dagen utan fragminsprutan... så skönt...ni kan inte föreställa er hur skönt det är att slippa dom!

Men jisses vad jag fick känna hur det känns när man tar ut sig! Tyckte inte att jag tog i så farligt... men efter två timmar ute i trädgården idag, var jag precis urlakad. När jag la mig på soffan kunde jag knappt lyfta armen, hela kroppen var som gelé.

Det är inte bara att äta rätt man ska lära sig, man måste lära sig att lyssna på kroppens alla signaler. Det är jag skitdålig på!!!

Efter alla år inom krogbranschen, har man lärt sig att inte lyssna på kroppen - bara jobba!   

Men, jag antar att man får lära sig det nu... man måste väl...??

Ps. Stina, den här smileyn är till dig... som trogen läsare ;) Ds.  

 

Carina

25 augusti 2013 08:59

Haha känner igen mig i så mycket du skriver. Det tar ett tag att lära sig att leva med sin nya mage

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är väl läge att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat som jag lovade... i februari... FÖRRA året      Nu har det snart gått två år sedan operationen... och jag mår som en prinsessa. Har inte haft några bekymmer och jag har levt precis ...

Beställde lite kläder från Bonprix... och tänkte, att jag tar 44 i byxor och 40-42 i tröjor... byxorna för stora och tröjorna satt som en smäck! Woooow vilket glädjerus :D      Det har stått still på vågen ett par veckor nu, men det verkar som de...

Kommer ni ihåg mig? Jag opererade mig 13 augusti 2013, en gastric sleeve...? Ringer det någon klocka?? För er som ännu skakar på huvudet, ni kan kolla mina gamla inlägg och uppdatera er... ni som minns mig, heeeeej igen      Jahapp...tre månader ...

Mina inlägg blir färre och färre... och dom lär inte komma oftare heller. Just nu så knallar det bara på och det är vardag igen. Den ena dagen är den andre ganska lik... i alla fall när det kommer till mitt liv som sleeveopererad. Det börjar sy...

Märkligt hur livet förändras... när man tänker tillbaka och försöker föreställa sig hur livet har ändrats och kommer att ändras... För 15 år sedan hade jag som standardkommentar om någon frågade mig om jag ville ha nåt "ett nytt liv i storlek 36" ...