Om min gamle svensklärare skulle läsa min blogg skulle hon helt klart skaka på huvudet, och förmodligen kräva att få sänka mina betyg...

Jag är så ivrig att få ner all text, så fingrarna springer fortare över tangentbordet än vad dom egentligen klarar av ;)

Plus att min korrekturläsare är på semester!

Men jag hävdar bestämt att det sätter charm i min text och gör mig mänsklig...eller ja... ehh... ni får leva med lite slarvfel helt enkelt!

Jag är lite chockad, eller åtminstonde väldigt förvånad över reaktionerna på min blogg! Har under det senaste dygnet fått massor av glada tillrop, och jag är oerhört tacksam!

Samtidigt förvånar det mig när ett flertal väljer att kalla mig "modig"... jag känner mig inte ett dugg modig :/

Däremot är jag ganska rättfram och tror inte på att dölja denna händelse i mitt liv.

Det kommer att komma fram sen i alla fall.

Men, det är klart, många skulle säkert välja att låta det gå några veckor/månader innan dom berättade - att man vill se resultat och få dom där sköna, härliga och glada tillropen från nära och kära "ååhhh va smal du har blivit"... eller... "har du gått ner vikt??"

Ljuvligt att få dom komplimangerna! Men, jag hoppas att få dom ändå...även om jag nu har tagit, vad många kallar, en genväg.

Jag inser att min kropp och hjärna kommer att genomgå en jättestor förändring - och jag vill att dom jag har omkring mig, ska förstå och dela detta med mig.

Att starta en blogg om min viktresa, slog mig bara dagarna innan. Jag har sökt och läst dom som finns, men har egentligen inte varit självklart att jag skulle starta en egen - och inte nu!

Hade jag startat den om ett par veckor, så hade jag inte kunnat beskriva det jag känner idag...jag tror inte jag skulle kunna sätta ord på känslorna under operationsdygnet ens idag...

Man glömmer och förtränger fort...både positivt och negativt!

Nu är den igång... och jag är som sagt jätteglad över den positva responsen jag har fått!!!!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är väl läge att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat som jag lovade... i februari... FÖRRA året      Nu har det snart gått två år sedan operationen... och jag mår som en prinsessa. Har inte haft några bekymmer och jag har levt precis ...

Beställde lite kläder från Bonprix... och tänkte, att jag tar 44 i byxor och 40-42 i tröjor... byxorna för stora och tröjorna satt som en smäck! Woooow vilket glädjerus :D      Det har stått still på vågen ett par veckor nu, men det verkar som de...

Kommer ni ihåg mig? Jag opererade mig 13 augusti 2013, en gastric sleeve...? Ringer det någon klocka?? För er som ännu skakar på huvudet, ni kan kolla mina gamla inlägg och uppdatera er... ni som minns mig, heeeeej igen      Jahapp...tre månader ...

Mina inlägg blir färre och färre... och dom lär inte komma oftare heller. Just nu så knallar det bara på och det är vardag igen. Den ena dagen är den andre ganska lik... i alla fall när det kommer till mitt liv som sleeveopererad. Det börjar sy...

Märkligt hur livet förändras... när man tänker tillbaka och försöker föreställa sig hur livet har ändrats och kommer att ändras... För 15 år sedan hade jag som standardkommentar om någon frågade mig om jag ville ha nåt "ett nytt liv i storlek 36" ...