Igår var en högst märklig dag... men en fantastiskt bra dag...

Visst, lite seg... men ändå skön... mestadels av dagen spenderades i soffan, utan ett dugg dåligt samvete ;)

Nån maskin tvätt och diskmaskinen gick, men det var det enda... ahhh... härligt!

Däremot började hjärnan fatta att det närmade sig purétid, och fantasin skenade ett par gånger kan jag säga!

Vad tror ni om att ta en grillad foccacia med serrano/mozzarella, tomat, ruccola, rödlök och balsamico...och kör den i mixern till puré, kan det vara gott??

Eller ett maxmål med pommes, chili cheese och hot creole-dressing...kan det vara gott efter 23 varm i mixern??

Nja... kanske inte... men nåt som var vansinnigt gott, så var det knäckemackan med leverpastej som mumsades till Svenska Hollywoodfruar    helt galet gott var det!!!!

Inga krämpor eller ont i magen på hela dagen, bara fragminsprutan som man ojjar sig lite för...men det är bara tre sprutor kvar, två efter ikväll... puhh...

Vid 17.00 igår ringde det från ett mobilnummer jag inte kände igen, jag tänkte att det är säkert nån fakturafråga för KrogPartner, så jag svarade glatt... -Hej, Inger från Mittuniversitet i Östersund...

Ehh... vem sa hon...??

Ahhhhh...nu, 4 sekunder senare föll poletten... jag sökte ju en utbildning i våras, Vårdadminstratör på yrkeshögskola. 2årig på distans mot Östersund. Vi var nästan 700 sökande... jag lyckades gå vidare ner till sista urgallringen till dom 35 platserna, men åkte ut på målsnöret...

Hamnade på reservplats nummer 10 (av 65), men gav upp tanken på att jag skulle komma in. Att 10personer av 35 skulle hoppa av kändes orimligt. Så jag släppte det helt och började smida andra planer för hösten...

Och så ringer Inger...ehh...jaha...vad gör jag nu...

Hela kvällen gick åt till att våndas över beslutet, men efter en vettig diskussion med "Världens bästa man", som tycker att jag ska ta chansen, så bestämde jag mig för att tacka ja... Så på måndag börjar jag plugga!

Idag låste jag upp min egen fotbojja, och tilllät mig själv att lämna kvarteret och ta mig till stan, efter isolering i 4 dagar.

Jag ramlade naturligtvis direkt in i gamla mönster... missade lunchtiden med drygt en timme... och det är ju inte bra!

Men det var det värt... jag har idag upptäckt, att skrattar man hysteriskt (då menar jag hysteriskt) mycket, så känns det faktiskt i magen...

   Efter en fika hos "Bästis", så åkte vi en sväng till Växthuset för att köpa lite blommor, och hon ville titta lite på fiskarna, jättefina stora karpar!

Efter en liten stund hör jag från henne... "Oj då, hoppsan"... och sen ser vi hennes solglasögon sakta sjunka mot botten i akvariet   alltså, jag skrattar så tårarna fullkomligen sprutar och personalen tittar lite över axeln på mig och undrar nog om jag skrattar eller gråter... "Bästis" har precis kommit över rädslan att överhuvudtaget sätta ner handen i vattnet, men hon var inte helt sugen på att fälla ner hela armen upp till överarmen med 15 karpar simmande runt henne... herregud...att jag inte dog!!! Hahaha.. kan inte hejda mig, skrattar för mig själv nu när jag skriver det här... :)

Ja, ny lärdom... jag är inte helt läkt i magen helt enkelt!

Ps. när använder man denna "smiley"   för visst är det en promenerande bajskorv?? Ds.