Dag 6 på flytande kost... urk...(behövde inte gå på flytande innan operationen)

Variatonen är under all kritik...inte så inspirerad till att göra nåt extra, handlar just nu bara om att få i sig vad jag måste!

Så här har det sett ut:

08:00 frukost, 1,5-2 dl filmjölk eller yoghurt

10.00 mellis, 1dl actimel drickyoghurt

12.00 lunch, 1,5 dl varm soppa... keldas tomatsoppa, eller rester från middagssoppa

15:00 mellis, 1 dl actimel drickyoghurt

18:00 middag, 1,5 dl varm soppa...kelda eller hemlagad

21:00 mellis, 1dl actimel drickyoghurt

Mellan målen vätska - kaffe och vatten, ca 1 liter

På onsdag/torsdag är det dags att gå över till puréform... det lär bli ett halleluja-moment!

Jag har inget emot att det är flytande kost, man är väl rutinerad efter alla pås-dieter... men jag är jävligt less på fil/yoghurt!!!

Detta schema har varit enda sen onsdag morgon, dagen efter operation... det är bara mängden som har ändrats, jag har succesivt kommit upp i rätta mängder enligt våra kostråd.

I samband med måltider har man även passat på att ta eventuella mediciner.

Vid utskrivning tog vi 1 oxynorm och 2 alvedon var 6:e timme...utskrivningen skedde på torsdagen, och redan samma kväll slutade jag med oxynorm. På fredagen minskade jag även på alvedonen, och har gått ner varje dag.

Idag måndag har jag tagit en i morse, och tror inte jag behöver ta någon mer idag - om jag inte gör något kraftansträngande (officiellt gör jag naturligvis inget kraftansträngande, utan tar det lugnt med promenader).

Smärta är ingen vän jag ringer i nöd eller lutar mig mot när det blåser, men jag tror jag hanterar den hyfsat ändå...

För några år sen, gick jag  på krogen med bruten svanskota dagen efter jag bröt den... och fnissar och nästan somnar vid tatuering.

Jag hanterar den hyfsat, men är livrädd för den!

Vilket får mig osökt att tänka på dessa jävla sprutor som ska tas varje kväll klockan 20:00!!

Asså lägg av... det är så vidrigt...den första jag tog, kvällen innan  operationen kändes inte ett dugg - nu svider det mer och mer för varje gång.

Fem sadistsprutor kvar! Eftersom det är blodförtunnande, för att minska risken för blodpropp, så är det ju ingenting man bara struntar att ta heller... :(

På fredag är det dags att ta bort agrafferna på magen... ska bli intressant att se hur stora hålen faktiskt har varit. Och framförallt skönt att få bort plåstren och känna att man verkligen läker ihop rätt.

Har haft lite bekymmer att sova på sidan, men i natt gick det nääääästan...så snart så!

Jag har  varit öm i såren fram till igår skulle jag nog säga. Det är navel-såret som kännts mest, men även det har lagts sig idag.

Det är nog egentligen bara orken som är lite svag... och det beror ju på att jag inte får i mig så många kalorier för tillfället.

Kommer att bli stor skillnad till nästa vecka.

Ja, fan... mår finfint helt enkelt! ;)

Skämt åsido, men jag mår faktiskt helt okej... jag har svårt att förstå att jag kan må så bra idag, när jag mådde så fruktansvärt jävla dåligt i onsdags!

Hur som helst... nu ser jag fram emot nästa hållplats...purékosten som startar kanske på onsdag...:D

Har fått jättebra förslag från Therese, dieteisten på CFTK, och har även hittat lite på nätet - så det kommer bli kanonbra!!

O krisar det så finns det ju barnmatsburkar ;)

Om min gamle svensklärare skulle läsa min blogg skulle hon helt klart skaka på huvudet, och förmodligen kräva att få sänka mina betyg...

Jag är så ivrig att få ner all text, så fingrarna springer fortare över tangentbordet än vad dom egentligen klarar av ;)

Plus att min korrekturläsare är på semester!

Men jag hävdar bestämt att det sätter charm i min text och gör mig mänsklig...eller ja... ehh... ni får leva med lite slarvfel helt enkelt!

Jag är lite chockad, eller åtminstonde väldigt förvånad över reaktionerna på min blogg! Har under det senaste dygnet fått massor av glada tillrop, och jag är oerhört tacksam!

Samtidigt förvånar det mig när ett flertal väljer att kalla mig "modig"... jag känner mig inte ett dugg modig :/

Däremot är jag ganska rättfram och tror inte på att dölja denna händelse i mitt liv.

Det kommer att komma fram sen i alla fall.

Men, det är klart, många skulle säkert välja att låta det gå några veckor/månader innan dom berättade - att man vill se resultat och få dom där sköna, härliga och glada tillropen från nära och kära "ååhhh va smal du har blivit"... eller... "har du gått ner vikt??"

Ljuvligt att få dom komplimangerna! Men, jag hoppas att få dom ändå...även om jag nu har tagit, vad många kallar, en genväg.

Jag inser att min kropp och hjärna kommer att genomgå en jättestor förändring - och jag vill att dom jag har omkring mig, ska förstå och dela detta med mig.

Att starta en blogg om min viktresa, slog mig bara dagarna innan. Jag har sökt och läst dom som finns, men har egentligen inte varit självklart att jag skulle starta en egen - och inte nu!

Hade jag startat den om ett par veckor, så hade jag inte kunnat beskriva det jag känner idag...jag tror inte jag skulle kunna sätta ord på känslorna under operationsdygnet ens idag...

Man glömmer och förtränger fort...både positivt och negativt!

Nu är den igång... och jag är som sagt jätteglad över den positva responsen jag har fått!!!!