Ögonen slogs upp 07:00, tisdag... dagen D...sista dagen som den evige tjockisen!

Pappa vaknade samtidigt, och vi drack kaffe och såg på friidrott hela förmiddagen...pratade om ditt o datt...inget livsviktigt.

11:00 slår klockan och jag drar igen min lilla trolleyväska, kramar om pappa och beger mig till bussen.

Nu är det dags, ingen återvändo   

Väl på kliniken, ca 12.00, skulle vara där 12.30 men blev lite tidig... så blev jag snabbt omhändertagen. Bums in o byta om till en sexig sjukhusskjorta, badrock och tofflor. Sakerna låstes in i ett skåp och nyckeln i en säkerhetsnål låstes fast på skjortan.

Hamnade i en säng på uppvakningsavdelningen, där skulle jag få ligga och vänta... killen i vårat gäng låg redan där, han såg rätt pigg ut...han var först ut i morse och hade alltså redan gjort sin operation...puh...en överlevande!

Men...hmm... jag skulle opereras som nummer 4... alltså, borde det ligga två till här eller åtminstonde en till om den tredje var inne på operation. Vart var dom???

Det sattes dropp och jag fick antibiotika och kortison...sen var det bara att väääänta....

Igår åt jag en hängmörad entrecôte från Hälsingland som var så mör att den bara smälte i munnen...undrar om jag kommer att äta det igen...om jag kommer att tycka att kött är gott. Tydligen inte helt ovanligt att man efter en viktoperation tycker att vissa livsmedel inte smakar gott längre... fan... det skulle vara fruktansvärt!!!!

Där kom nummer två in...hon kvider och har ont...alltså ska nummer tre in nu - puh - alla är här och alla lever!

Nummer tre hade redan fått sitt egna rum tilldelat, och fick ligga där och invänta operationen.

Nummer ett börjar snarka...jag längtar till jag är i fas med nummer ett!

Aldrig mer få klunka i mig ett glas vatten... om jag har otur är mina trevliga möten med Herr Oxfilé och Mister Biff över, detsamma med Herr Öl, Fru Cider och Mrs Cola Zero.

Buffé och julbord kan man ju skita i... och bara tanken på att inte ha ont i rygg o knän får mig att småle för mig själv i sjukhussängen.   

När man ligger mitt i där allt händer, en uppvakningssal som känns som en öppen planlösning i en enplansvilla, så hör man en del   för mig som ännu inte är drogad, utan bara ligger o väntar, så har jag inte så mycket annat att göra än att lyssna på alla omkring mig...personalen.

I morgon är dom tydligen underbemannade... någon monitor som ingen vet hur den fungerar... nummer två vaknade upp ur narkosten när dom sydde henne... nummer ett hade tydligen eventuellt någon del från operationen kvar inne i sig... för borta var delen...ehh... fy fan, droga ner mig eller släpp ut mig!!!

Mellan sjuksyrrorna verkar det lite spänt...jippie...valde första operationsdagen efter semestrar..Perfekt!

"Nu är det snart din tur..." abrupt uppväckt ur dagdrömmande börjar hjärtat slå lite fortare...okej...mental förberedning, sista chansen att dra sig ur...

Toabesök och sen upp på fötterna o in i operationssalen...upp på operationsbordet och nu börjar pulsen slå... sjuksköteska och narkosläkare på plats, både i blå "scrubs" med munskydd.

Små taffliga försök att få mig lugn genom att prata om mina naglar och mina tatueringar...fnys...mig lurar ni inte, tror ni inte att jag fattar att ni kommer droga ner mig och skära i mig?!

Så där ja... och där kom paniken, välkommen...  

"andas lugnt bara, det är som att föda barn...andas på samma sätt..."

Ehh..va fan, jag har inte fött några barn, jag har blivit tjock ändå!!!!

Tårarna rinner nerför kinderna...jag uppmanas bara att andas lugnt och slappna av... pyttsan det är ju jävlig....zzzzzz....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är väl läge att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat som jag lovade... i februari... FÖRRA året      Nu har det snart gått två år sedan operationen... och jag mår som en prinsessa. Har inte haft några bekymmer och jag har levt precis ...

Beställde lite kläder från Bonprix... och tänkte, att jag tar 44 i byxor och 40-42 i tröjor... byxorna för stora och tröjorna satt som en smäck! Woooow vilket glädjerus :D      Det har stått still på vågen ett par veckor nu, men det verkar som de...

Kommer ni ihåg mig? Jag opererade mig 13 augusti 2013, en gastric sleeve...? Ringer det någon klocka?? För er som ännu skakar på huvudet, ni kan kolla mina gamla inlägg och uppdatera er... ni som minns mig, heeeeej igen      Jahapp...tre månader ...

Mina inlägg blir färre och färre... och dom lär inte komma oftare heller. Just nu så knallar det bara på och det är vardag igen. Den ena dagen är den andre ganska lik... i alla fall när det kommer till mitt liv som sleeveopererad. Det börjar sy...

Märkligt hur livet förändras... när man tänker tillbaka och försöker föreställa sig hur livet har ändrats och kommer att ändras... För 15 år sedan hade jag som standardkommentar om någon frågade mig om jag ville ha nåt "ett nytt liv i storlek 36" ...