Klockan 12:50 gick båten från Visby till Nynäshamn... så ungefär när jag checkade ut från Kliniken, så körde Teddie på båten.

Det var lååånga tråkiga timmar på hotellet i väntan på att Teddie skulle dyka upp.

Timmar av ångest... va fan har jag gjort... tänk om jag inte blir bättre än så här... tänk om något går fel på vägen... tänk om allt är bortkastat... ångest, ångest, ångest...

17:10 sätts nyckeln i dörren och världens bästa man kommer in på hotellrummet!!! Mannen som har släppt jobbet och bara åkt upp för att "ta hand om mig" så att vi sen kan åka hem igen på fredagen... världens bästa man!

Världens bästa man fick börja med att gå ut på stan och jaga "mat" till sin hona... kelda tomatsoppa och actimel yoghurt stod på inköpslistan... ica to go, 7/11 och hemköp fick nobelt besök av Teddie... men till slut fick jag min "mat".

Små miniklunkar av allt... det gör ont hela vägen ner i magen... va fan har jag gjort...

Klockan slår sex...dinnertime! Teddie går i förväg ner till receptionen på hotellet och ber dom värma 1dl tomatsoppa till mig...strax efter kommer jag hasande i slitna mjukisar och t-shirt och slår mig ner på första bästa plats.

40 min senare har jag fått i mig näääästan allt, men lämnar lite...

Hotellet bjöd sina gäster på en enklare buffé, perfekt, Teddie får oxå middag! Enklare...oj, undrar vad deras vanliga består av... panerad fisk med remoulad, eller pasta med kyckling, sallad, bröd, ost... ganska mycket mat för att vara "gratis". Tummen upp till Bentleys   

Jaha ja...hasa upp på rummet igen, och krypa ner i sängen, hasa upp och trampa runt i rummet, krypa ner i sängen, hasa upp och trampa runt i rummet, krypa ner i sängen...ja ni förstår va?? Myyyror i benen...

20:00...fan, dags för spruta.... en spruta i magen varje kväll klockan 20:00 som är blodförtunnade - helt enkelt för att minska risken för propp. Ingen favorit alls...inte ett jävla dugg faktiskt!!!

Yes, äntligen är klockan 22 och man kan försöka sova, så det kan bli en ny dag!

"Fanfar 24:00" som ett inställt alarm i kroppen vaknar jag 24:00 då det är dags att ta ett par alvedon för att sen somna om.

06:00 kommer alarmet igen, dags för morgonmedicin och upp o trampa runt... vänta vänta tills klockan blir 7:00 och man faktiskt kan gå ner o försöka få i sig frukost.

Härliga tider, ljuvliga tider... filmjölk 1 dl gick ner på 35 minuter, följt av 1dl äppeljuice på ytterligare 30min.

Jisses, nu börjar det arta sig!!   

Klockan 10:00 skickar jag ut världens bästa man på stan igen, denna gång i jakt på Microlax... tänker INTE få förstoppning!!!

Han hann inte mer än lämna rummet, så hade jag skrämt upp magen så att den kom igång hur fint som helst.

Det är väl som med paraply antar jag...

En dusch och alla saker ihopplockade, 1dl tomatsoppa till lunch, alla saker packade i bilen, en tripp till närmaste café så Teddie fick lite lunch sen begav vi oss till Solna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är väl läge att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat som jag lovade... i februari... FÖRRA året      Nu har det snart gått två år sedan operationen... och jag mår som en prinsessa. Har inte haft några bekymmer och jag har levt precis ...

Beställde lite kläder från Bonprix... och tänkte, att jag tar 44 i byxor och 40-42 i tröjor... byxorna för stora och tröjorna satt som en smäck! Woooow vilket glädjerus :D      Det har stått still på vågen ett par veckor nu, men det verkar som de...

Kommer ni ihåg mig? Jag opererade mig 13 augusti 2013, en gastric sleeve...? Ringer det någon klocka?? För er som ännu skakar på huvudet, ni kan kolla mina gamla inlägg och uppdatera er... ni som minns mig, heeeeej igen      Jahapp...tre månader ...

Mina inlägg blir färre och färre... och dom lär inte komma oftare heller. Just nu så knallar det bara på och det är vardag igen. Den ena dagen är den andre ganska lik... i alla fall när det kommer till mitt liv som sleeveopererad. Det börjar sy...

Märkligt hur livet förändras... när man tänker tillbaka och försöker föreställa sig hur livet har ändrats och kommer att ändras... För 15 år sedan hade jag som standardkommentar om någon frågade mig om jag ville ha nåt "ett nytt liv i storlek 36" ...