Hur kul det än är att börja plugga, och att äntligen ha gjort den här operationen... så kanske, kanske att det är en aningens taskig tajming.

Jag känner att jag inte kan lägga 100% fokus på vare sig utbildning eller min mage... jag börjar att känna mig lite frustrerad. Kanske att stressen över att kurslitteraturen inte har kommit, gör sitt. Det gör att jag inte kan komma igång med uppgifterna som ska vara klara till på tisdag nästa vecka :/

Tisdag idag... betyder vägning... det var inte alls lika angenämt som förra veckan... blygsamma -0,7 visade vågen. Jag ska inte säga att jag är missnöjd, för det är fortfarande minus. Men jag trodde nästan att det skulle vara åtminstonde drygt 1kg.

Är med i en mycket bra grupp på facebook, där det är över 100p som har gjort samma ingrepp som mig. Många kloka människor där, som man får goda råd och pepp av.

När jag nämnde min viktnedgång, så fick jag upp ögonen lite... när man frågar om jag ätit tillräckligt protein, fått i mig tillräckligt med vätska, tillräckligt med fett? Ehh... handen på hjärtat?? Njaeee... troligen inte!

Vätska är svårt, rekommenderade 1,5 liter om dagen har jag inte uppnått någon dag. Snarare 0,5-0,8 liter.

Jag fattar inte när jag ska hinna få i mig all vätska... va fan... jag äter ju hela tiden, och 30min före och efter huvudmåltid bör man inte dricka... nehej...då försvinner 3 timmar.

Är det meningen att man ska vara vaken 05:00-24:00 eller????

Ja... hur som helst... jag kämpar på... :/

Idag till frukost fick jag i mig ordentligt (tror jag), 1,5 dl yoggi och en knäckemacka med mjukost.

Sen blev det ca 1dl kaffe med mjölk.

Till mellis 1,5dl yoghurt...1dl vatten...

Lunchen är knepig... idag gick det väl ner kanske 1 dl fisk/potatis/sås...

O nu sitter jag här... klockan är snart två och jag ska ännu stjälpa i mig 1,3dl vätska... hur fan då?? Grrrr...

Protein tror jag att jag får i mig ganska okej... det blir ju lite protein på knäckesmörgåsarna, och så både till lunch och middag, borde komplettera lite med proteinpulver kanske. Fett däremot är väldigt lite...även kolhydrater är lite, det är knäckebrödskivorna ca 2 om dagen. Och så blir det lite potatis/ris/pasta...men ytterst lite. Som sagt... jag kämpar på...

Nu verkar 5:2 och 16:8 var det hetaste inom diet-världen... det är så sjuuuuukt skönt att inte behöva läsa på om dom. För det är precis vad jag hade gjort i "vanliga fall"... jag hade lusläst allt som gått att få tag på och kastat mig in i den dieten.

Kan det vara så att jag faktiskt aldrig mer ska behöva ha ångest över att dieter inte fungerar eller är supertrista??

  Ps. massor av pussar till Världens bästa man som stöttar mig i allt dettaDs.

 

janne ahlgren

27 augusti 2013 16:09

Du är go du, det kommer vara många up ands go under resan till ditt välbefinnande och när du är där kommer du att sitta med ett leende över det som varit på resans gång. Jag har en goa känsla för dej, och ser hur tapper du är, det gör att jag med ska börja en resa, fast på annat vis framöver...jag har fått lite mera inspiration utav att läsa lite på din blogg...Janne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är väl läge att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat som jag lovade... i februari... FÖRRA året      Nu har det snart gått två år sedan operationen... och jag mår som en prinsessa. Har inte haft några bekymmer och jag har levt precis ...

Beställde lite kläder från Bonprix... och tänkte, att jag tar 44 i byxor och 40-42 i tröjor... byxorna för stora och tröjorna satt som en smäck! Woooow vilket glädjerus :D      Det har stått still på vågen ett par veckor nu, men det verkar som de...

Kommer ni ihåg mig? Jag opererade mig 13 augusti 2013, en gastric sleeve...? Ringer det någon klocka?? För er som ännu skakar på huvudet, ni kan kolla mina gamla inlägg och uppdatera er... ni som minns mig, heeeeej igen      Jahapp...tre månader ...

Mina inlägg blir färre och färre... och dom lär inte komma oftare heller. Just nu så knallar det bara på och det är vardag igen. Den ena dagen är den andre ganska lik... i alla fall när det kommer till mitt liv som sleeveopererad. Det börjar sy...

Märkligt hur livet förändras... när man tänker tillbaka och försöker föreställa sig hur livet har ändrats och kommer att ändras... För 15 år sedan hade jag som standardkommentar om någon frågade mig om jag ville ha nåt "ett nytt liv i storlek 36" ...